French Painter, 1863-1927 was a French painter who was a pioneer of abstract art and an inspiration for the avant-garde Nabi movement. He studied at the Academie Julian and was a monitor there in the mid 1880s. In the summer of 1888 he travelled to Pont-Aven and joined the small group of artists centered there around Paul Gauguin. While at the Pont-Aven artist's colony he painted a picture that became known as The Talisman, under the close supervision of Gauguin. The picture was an extreme exercise in Cloisonnism that approximated to pure abstraction. He was a Post-Impressionist painter, a part of the group of painters called Les Nabis. Serusier along with Paul Gauguin named the group. Pierre Bonnard, Edouard Vuillard and Maurice Denis became the best known of the group, but at the time they were somewhat peripheral to the core group.   Related Paintings of Paul Serusier :. | old berton woman under a tee | Bathers with White Veils | Breton Eve(Melancholy) | A Widow Painting | The Downpour |
Related Artists:
Stephen Wilson Van Schaick
American, 1848 - 1920
MIGNON, Abraham
Dutch Baroque Era Painter, 1640-1679 Dutch painter, was born at Frankfurt. His father, a merchant, placed him under the still-life painter Jacob Marrel, by whom he was taken to the Netherlands about 1660. He then worked under Jan Davidszoon de Heem at Utrecht, where in 1675 he married the daughter of the painter Cornelis Willaerts. Sibylle Merian (1647-1717), daughter of the engraver Matthew Merian, became his pupil and achieved distinction as a flower painter. He died at Utrecht. Mignon devoted himself almost exclusively to flowers, fruit, birds and other still-life, though at times he also attempted portraiture. His flower pieces are marked by careful finish and delicate handling. His favourite scheme was to introduce red or white roses in the centre of the canvas and to set the whole group of flowers against a dark background. Nowhere can his work be seen to better advantage than at the Dresden Gallery, which contains fifteen of his paintings, twelve of which are signed. Six of his pictures are at the Louvre, four at the Hermitage, and other examples are to be found at the museums of Amsterdam,
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.